Life and all her enemies
det var en gång ett inlägg som skulle skrivas. Så jag tänkte att idag ska jag vara lite nostalgisk av mig.
nej, jag ska inte skriva om tiden som suverän arbetare på det multinationella företaget.
inte heller om min tid i landet i öst eller väst för den delen, eller söder.
eller min vistelse uppe i norr med riktig vinter.
utan det är ett litet ögonblick av underbar sommar.
anledningen till detta kommer från rubriken till denna artikel (nej jag läser inte den tidningen.)
(men jag var tvungen att gå in på artikeln så att jag kunde länka så ni ska förstå vilken jag faktiskt menar.)
hur går det ihop tänker ni nu.
jo, jag och hanna är som vanligt extremt före vår tid, inte första gången som kändisar tar efter något som vi redan gjort liksom. (parantes)(jag är övertygad om att han, som filmintresserad han är suttit och kollat in 'kaviar' och fått inspirationen av att kasta pil på sig själv därifrån.)(slut på parantes)
detta begavs sig någon gång i de tidigare åren av 2000-talet. det är sommar, vi ska som vanligt samla vårat stora filmteam för ännu en dags viktigt filmande. schemat är pressat, vi har inte så många dagar kvar att spela in på, och vi är farligt nära att spräcka våran budget.
folk har tagit plats i filmstudion och riggat allt inför förmiddagens inspelning. hanna och jag anländer till inspelningsplatsen sist av alla, som förestår de stora stjärnorna. vi intar våra platser, jag i solstolen i form av kommissarien som ska utföra vad ni just läste om i artikeln.
kommissarien (alltså jag) tar fram kniven (pilarna gick inte att finna någonstans, men alla vet att kniven bara är en symbol för pilen) och kastar. Träffar väggen där det sitter en bild på kommissarien. (alla vet att carola bara är en symbol för kommissarien). sedan erbjuder hon nalle att också kasta...
sedan rullar dagen mot sitt slut och vad som hände sedan kan ni se om ni kollar på filmen.
så, skulle jag och hanna kunna få våra royalties nu? eftersom vi tog patent på denna företeelse starx efter att vi genomfört den.
nej, jag ska inte skriva om tiden som suverän arbetare på det multinationella företaget.
inte heller om min tid i landet i öst eller väst för den delen, eller söder.
eller min vistelse uppe i norr med riktig vinter.
utan det är ett litet ögonblick av underbar sommar.
anledningen till detta kommer från rubriken till denna artikel (nej jag läser inte den tidningen.)
(men jag var tvungen att gå in på artikeln så att jag kunde länka så ni ska förstå vilken jag faktiskt menar.)
hur går det ihop tänker ni nu.
jo, jag och hanna är som vanligt extremt före vår tid, inte första gången som kändisar tar efter något som vi redan gjort liksom. (parantes)(jag är övertygad om att han, som filmintresserad han är suttit och kollat in 'kaviar' och fått inspirationen av att kasta pil på sig själv därifrån.)(slut på parantes)
detta begavs sig någon gång i de tidigare åren av 2000-talet. det är sommar, vi ska som vanligt samla vårat stora filmteam för ännu en dags viktigt filmande. schemat är pressat, vi har inte så många dagar kvar att spela in på, och vi är farligt nära att spräcka våran budget.
folk har tagit plats i filmstudion och riggat allt inför förmiddagens inspelning. hanna och jag anländer till inspelningsplatsen sist av alla, som förestår de stora stjärnorna. vi intar våra platser, jag i solstolen i form av kommissarien som ska utföra vad ni just läste om i artikeln.
kommissarien (alltså jag) tar fram kniven (pilarna gick inte att finna någonstans, men alla vet att kniven bara är en symbol för pilen) och kastar. Träffar väggen där det sitter en bild på kommissarien. (alla vet att carola bara är en symbol för kommissarien). sedan erbjuder hon nalle att också kasta...
sedan rullar dagen mot sitt slut och vad som hände sedan kan ni se om ni kollar på filmen.
så, skulle jag och hanna kunna få våra royalties nu? eftersom vi tog patent på denna företeelse starx efter att vi genomfört den.
Att fortsätta efter att ha gjort något bra
Eftersom mitt förra inlägg fick så många bra och givande kommentarer (det var roligt) känns det lite tråkigt att fortsätta faktiskt. hur ska jag slå det liksom? det går ju inte?
Det är som när en idrottsperson vunnit allt som går att vinna, vad ska de hitta på då? Det finns inget som slår det.
Dock tycker jag fortfarande att när jag skrev om att jag ville att känslorna skulle ligga utanpå kroppen som spindelmannen har sin dräckt var bland det bättre som denna bloggen beskådat. Vad som ligger i botten tänker jag inte ens gå in på. Och efter det skrev jag vidare, så det går nog denna gången också.
Men om vad?
ska jag kanske I-landsproblemsklaga lite?
eller ska jag skriva om hur den svenska vintern antagligen kommer lysa med sin frånvaro här i Kalmar?
eller var fantasin tar vägen när man inte längre har den i huvudet?
Ett år går för övrigt väldigt fort. För ett år sedan landade jag på flygplatsen i Tel Aviv.
Det är som när en idrottsperson vunnit allt som går att vinna, vad ska de hitta på då? Det finns inget som slår det.
Dock tycker jag fortfarande att när jag skrev om att jag ville att känslorna skulle ligga utanpå kroppen som spindelmannen har sin dräckt var bland det bättre som denna bloggen beskådat. Vad som ligger i botten tänker jag inte ens gå in på. Och efter det skrev jag vidare, så det går nog denna gången också.
Men om vad?
ska jag kanske I-landsproblemsklaga lite?
eller ska jag skriva om hur den svenska vintern antagligen kommer lysa med sin frånvaro här i Kalmar?
eller var fantasin tar vägen när man inte längre har den i huvudet?
Ett år går för övrigt väldigt fort. För ett år sedan landade jag på flygplatsen i Tel Aviv.
Jag såg en film
Det finns vissa filmer som man kan se om och om igen och tycka de är riktigt bra. Sånna där favoritfilmer som man nästan kan dialogen till. Eller i alla fall att man vet vad som ska komma. Man sitter och väntar på det där favoritstället i filmen. Amelie från Monmartre är en sådan film. De små detaljerna som är så bra när man kollar, allt det underbara i den filmen. (och bara för det kommer jag inte på några andra bra exempel, men ni fattar kanske). Favoritfilmer ni ser flera gånger helt enkelt. Som man kanske kollar på när man bara vill ha något att göra, som Harry Potterfilmerna som jag kan se flera gånger bara för att det är Harry potter. (och nu känner jag mig som tolv) Men har ni inga sådana filmer är det synd om er.
Det jag egentligen skulle komma till är de där filmerna man ser en gång och tycker är riktigt bra, och vet att det räckte med en gång, ser man de igen blir det inte samma känsla. Ska man se den igen måste det gå några år emellan, men det blir ändå inte riktigt samma sak. Har ni inga sådana filmer är det riktigt synd om er.
Jag har fått en ny sådan film, Paranoid Park. Jag gillade den riktigt mycket, men skulle jag se den igen skulle den inte vara lika bra, det vet jag. Det är känslan, helheten av filmen, att inte veta vad som ska hända sedan som gör den. Den är inte så spännande i actionspännande bemärkelse, eller har häfftig dialog. Det är mer att de går runt i detta ödesmättade landskap och bara väntar på att det hemska ska hända, för snart måste det väl hända? Det där stämmer väldigt bra in på en annan film, Elephant. Den gillade jag riktigt mycket första gången jag såg den och kände att sådana filmer skulle jag vilja vara med om att framställa. Sedan såg jag den igen, då var den inte alls lika bra. Nu var det väldigt längesedan, så nu kanske jag skulle kunna se den igen.
Dessa två exempel är på sådana där filmer som är så bra, men som det räckte med att se and that's it. Men som jag inte skulle vilja ha varit utan, för de lämnar efter sig en sådan känsla...Så de borde ni se.
Jag vill ha mer exempel på bra filmer som jag inte sett också.
Det jag egentligen skulle komma till är de där filmerna man ser en gång och tycker är riktigt bra, och vet att det räckte med en gång, ser man de igen blir det inte samma känsla. Ska man se den igen måste det gå några år emellan, men det blir ändå inte riktigt samma sak. Har ni inga sådana filmer är det riktigt synd om er.
Jag har fått en ny sådan film, Paranoid Park. Jag gillade den riktigt mycket, men skulle jag se den igen skulle den inte vara lika bra, det vet jag. Det är känslan, helheten av filmen, att inte veta vad som ska hända sedan som gör den. Den är inte så spännande i actionspännande bemärkelse, eller har häfftig dialog. Det är mer att de går runt i detta ödesmättade landskap och bara väntar på att det hemska ska hända, för snart måste det väl hända? Det där stämmer väldigt bra in på en annan film, Elephant. Den gillade jag riktigt mycket första gången jag såg den och kände att sådana filmer skulle jag vilja vara med om att framställa. Sedan såg jag den igen, då var den inte alls lika bra. Nu var det väldigt längesedan, så nu kanske jag skulle kunna se den igen.
Dessa två exempel är på sådana där filmer som är så bra, men som det räckte med att se and that's it. Men som jag inte skulle vilja ha varit utan, för de lämnar efter sig en sådan känsla...Så de borde ni se.
Jag vill ha mer exempel på bra filmer som jag inte sett också.
Att välja vilken film att se
Nu ska jag kolla på film, men vilken?
Léon med den underbara Natalie Portman
Waltz with Bashir som är en animerad krigsfilm.
eller Paranoid Park som sägs att den inte har något riktigt slut.
Eftersom jag inte orkar med en film som jag kanske får ett väldigt öppet slut på just nu går paranoid park bort.
Sen har jag ingen lust att kolla på en liten djupare film om en f.d soldat som var med i Libanonkriget och har flashbacks. så därför går waltz with bashir bort.
Då återstår Léon. Och det är ju ändå judiska nyåret idag, så då passar det faktiskt bra att kolla på en film med Natalie Portman.
Léon med den underbara Natalie Portman
Waltz with Bashir som är en animerad krigsfilm.
eller Paranoid Park som sägs att den inte har något riktigt slut.
Eftersom jag inte orkar med en film som jag kanske får ett väldigt öppet slut på just nu går paranoid park bort.
Sen har jag ingen lust att kolla på en liten djupare film om en f.d soldat som var med i Libanonkriget och har flashbacks. så därför går waltz with bashir bort.
Då återstår Léon. Och det är ju ändå judiska nyåret idag, så då passar det faktiskt bra att kolla på en film med Natalie Portman.
Behöver lite hjälp
Jag letar efter en film, det kan vara (mycket troligt att det är) en kortfilm.
Den är från 2000-talet någongång. Den utspelar sig i Tel Aviv (om jag inte har helt fel) och var nominerad som bästa kortfilm till oscarsgalan ett år. Fick för mig att den hette Yellowfish, men det stämmer nog inte.
Men jag ska leta vidare.
För övrigt fick jag en väldigt fin och bra present (Så länge vi båda andas på ljudbok) av Rebecka idag, Tack!
Nu hittade jag filmen, den heter Meduzot (som betyder Jellyfish) så jag var inte helt fel ute på namnet. Men det var ingen kortfilm.
Den är från 2000-talet någongång. Den utspelar sig i Tel Aviv (om jag inte har helt fel) och var nominerad som bästa kortfilm till oscarsgalan ett år. Fick för mig att den hette Yellowfish, men det stämmer nog inte.
Men jag ska leta vidare.
För övrigt fick jag en väldigt fin och bra present (Så länge vi båda andas på ljudbok) av Rebecka idag, Tack!
Nu hittade jag filmen, den heter Meduzot (som betyder Jellyfish) så jag var inte helt fel ute på namnet. Men det var ingen kortfilm.
Det här med att plugga
Jag tror inte att det är meningen att jag ska plugga. Verkligen allt har gått emot mig den senaste veckan.
Jag har förgäves väntat på mina böcker som aldrig kommer, så jag ringer till ett av de företag som jag beställt den ena boken ifrån. Nej, då har de avbokat den, för deras leverantör hade den inte inne. Men de har inte meddelat mig om detta. Så jag åker ner till Akademibokhandeln och tänker, skit samma, jag köper den här, kosta vad det kosta vill. Nej, då är den slut där, de sålde sista exemplaret tidigare idag.
och mina andra böcker har jag inte heller fått, och på biblioteket kan man inte låna dem, och de har "försvunnit" ur hyllorna. Så nu har jag två veckor kvar till första tentan, och inga böcker att läsa.
Så det är nog inte meningen att jag ska plugga, i alla fall inte klara första tentan.
Jag har förgäves väntat på mina böcker som aldrig kommer, så jag ringer till ett av de företag som jag beställt den ena boken ifrån. Nej, då har de avbokat den, för deras leverantör hade den inte inne. Men de har inte meddelat mig om detta. Så jag åker ner till Akademibokhandeln och tänker, skit samma, jag köper den här, kosta vad det kosta vill. Nej, då är den slut där, de sålde sista exemplaret tidigare idag.
och mina andra böcker har jag inte heller fått, och på biblioteket kan man inte låna dem, och de har "försvunnit" ur hyllorna. Så nu har jag två veckor kvar till första tentan, och inga böcker att läsa.
Så det är nog inte meningen att jag ska plugga, i alla fall inte klara första tentan.
En hel dag att göra allt
Inga föreläsningar idag, första dagen på en och en halv vecka det är så. Antagligen ska jag försöka att plugga. Vi får se hur det går, har inga böcker och på biblioteket har de de äldre upplagorna. Men någontng måste jag få gjort. det börjar närma sig den första tentan..
Vaknade tidigt imorse och kollade då det dubbla special avsnittet av prison break. förlåt att jag spoilade slutet igår, men då hade jag inte sett specialen och jag trodde det hade sänts färdigt i Sverige. Men Annely, du kollar ändå inte på det. Men Sanna gör det. förlåt. Jag ska hålla tyst från och med nu.
Men Twilight ska jag inte avslöja i alla fall.
Kalmar har blivit lite bättre, men det är inte bra än, så jag ger det mer tid.
Vaknade tidigt imorse och kollade då det dubbla special avsnittet av prison break. förlåt att jag spoilade slutet igår, men då hade jag inte sett specialen och jag trodde det hade sänts färdigt i Sverige. Men Annely, du kollar ändå inte på det. Men Sanna gör det. förlåt. Jag ska hålla tyst från och med nu.
Men Twilight ska jag inte avslöja i alla fall.
Kalmar har blivit lite bättre, men det är inte bra än, så jag ger det mer tid.
Nej, det går verkligen inte för sig.
Nu har jag kollat färdigt på sista säsongen av Prison break. Varför var de tvugna att ha det slutet?
Jag pallar inte, kunde det inte få ha varit bra och alla levde lyckliga i alla sina dagar som i sagorna liksom?
Är så trött på en del filmer/serier där folk dör och alla är glada och lyckliga i alla fall.
Vi slänger in en unge (gärna en kille som vi kan döpa efter fadern och därmed får symbolisera honom).
Bättre då med Harry Potter där de får bli lyckliga och hela den långa resan i slutändan blev värd något.
Jo, det blev den i och för sig även nu, (i Prison Break och andra serier/filmer) men ändå.
Jag ska bli manusskrivare för då kan jag vara med och bestämma slutet på serier. Så i min värld så dör inte Michael utan ALLA får ha det bra, inte bara de andra som lyckats överleva längs vägen. Några fler slut jag skulle ändra på.
Michael får leva som sagt.
Agent Cooper i Twin Peaks lyckas fly från the black lodge och hans dubbelgångare får stanna där inne för alltid.
Shane och Carmen i L word gifter sig och lever lyckliga i alla sina dagar.
Inman i Back to cold mountain blir inte skjuten utan hinner hem och får också leva.
Marie i andra Bourne filmen får leva, och de får också vara ihop.
Men Romeo och Julia ändrar jag inte på, där är temat annorlunda och det är meningen att de ska dö. Nog för att det första gången jag såg den (har tyvärr inte läst hela) var irriterande att de dog, men det visste man liksom, det är allmän grundfakta att känna till, så är det bara.
Så, nu ska jag smälta detta och hitta på något annat.
Men det är fortfarande extremt irriterande.
Jag pallar inte, kunde det inte få ha varit bra och alla levde lyckliga i alla sina dagar som i sagorna liksom?
Är så trött på en del filmer/serier där folk dör och alla är glada och lyckliga i alla fall.
Vi slänger in en unge (gärna en kille som vi kan döpa efter fadern och därmed får symbolisera honom).
Bättre då med Harry Potter där de får bli lyckliga och hela den långa resan i slutändan blev värd något.
Jo, det blev den i och för sig även nu, (i Prison Break och andra serier/filmer) men ändå.
Jag ska bli manusskrivare för då kan jag vara med och bestämma slutet på serier. Så i min värld så dör inte Michael utan ALLA får ha det bra, inte bara de andra som lyckats överleva längs vägen. Några fler slut jag skulle ändra på.
Michael får leva som sagt.
Agent Cooper i Twin Peaks lyckas fly från the black lodge och hans dubbelgångare får stanna där inne för alltid.
Shane och Carmen i L word gifter sig och lever lyckliga i alla sina dagar.
Inman i Back to cold mountain blir inte skjuten utan hinner hem och får också leva.
Marie i andra Bourne filmen får leva, och de får också vara ihop.
Men Romeo och Julia ändrar jag inte på, där är temat annorlunda och det är meningen att de ska dö. Nog för att det första gången jag såg den (har tyvärr inte läst hela) var irriterande att de dog, men det visste man liksom, det är allmän grundfakta att känna till, så är det bara.
Så, nu ska jag smälta detta och hitta på något annat.
Men det är fortfarande extremt irriterande.
Hur vet man att något är rätt eller fel?
Sitter och kollar igenom lite hemsidor som vi ska känna till innan vi åker till Ekerum på Öland på tisdag.
Då kommer tanken, hur vet jag att detta är rätt? Hur kan man veta om man valt rätt, är det detta jag vill hålla på med i framtiden? Eller är det som jag tänkt, bara ett snabbt andrahandsval efter att Malmö inte blev av? Och jag ville börja plugga, gå vidare, men visste egentligen inte vad.
Jag ville ju bli psykolog eller jurist när jag var yngre, hela högstadiet ville jag bli jurist och även på gymnasiet, då jag även ville läsa kulturvetenskap, litteraturhistoria. Jag läste rättskunskap och socialt behandlingsarbete och tyckte att det var bland det roligaste i skolan. Jag gick samhäll och tyckte om kulturhistoria, retorik och litteraturvetenskap.
Och nu går jag på Handelshögskolan och läser Turism med handelsbarnen, hur ytligt blev inte det. Hur diffust blev inte det.
Jag ville göra någon nytta i världen, inte få folk att spendera mer pengar på att uppleva saker som inte är värt något i det långa loppet.
Blev det den lätta vägen, som inte blir lika bra i långa loppet istället för den svårare, att gräva ner mig i lagböcker eller Freud.
Men jag tänker inte hoppa av för det, vem vet, det kan bli hur bra som helst.
För övrigt har de tagit bort Black holes and revelations skivan med Muse från Spotify. why??
Då kommer tanken, hur vet jag att detta är rätt? Hur kan man veta om man valt rätt, är det detta jag vill hålla på med i framtiden? Eller är det som jag tänkt, bara ett snabbt andrahandsval efter att Malmö inte blev av? Och jag ville börja plugga, gå vidare, men visste egentligen inte vad.
Jag ville ju bli psykolog eller jurist när jag var yngre, hela högstadiet ville jag bli jurist och även på gymnasiet, då jag även ville läsa kulturvetenskap, litteraturhistoria. Jag läste rättskunskap och socialt behandlingsarbete och tyckte att det var bland det roligaste i skolan. Jag gick samhäll och tyckte om kulturhistoria, retorik och litteraturvetenskap.
Och nu går jag på Handelshögskolan och läser Turism med handelsbarnen, hur ytligt blev inte det. Hur diffust blev inte det.
Jag ville göra någon nytta i världen, inte få folk att spendera mer pengar på att uppleva saker som inte är värt något i det långa loppet.
Blev det den lätta vägen, som inte blir lika bra i långa loppet istället för den svårare, att gräva ner mig i lagböcker eller Freud.
Men jag tänker inte hoppa av för det, vem vet, det kan bli hur bra som helst.
För övrigt har de tagit bort Black holes and revelations skivan med Muse från Spotify. why??
efter en hård arbetsvecka kommer helgen
...det gör den även om det inte varit en hård arbetsvecka.
Skolan går verkligen upp och ner, ner och upp, från att vara kul till att jag vill bränna ner den med alla inuti.
Nu var jag lite väl hård, men ändå.
Jag mötte idag Johan, en från mitt I-val i tvåan på gymnasiet, det var nice. Han gick andra året på journalistutbildningen. Som han så fint uttyckte det "Man drar några one liners så går man vidare till nästa", appropå att det är svårt att bli tajt med någon i en så stor klass.
Men jag ska ge det tid, så blir det bättre. Det löser sig.
De har nu Mosh Ben Ari på Spotify, det är pluspoäng till dem. Dock är titlarna på engelska.
Skolan går verkligen upp och ner, ner och upp, från att vara kul till att jag vill bränna ner den med alla inuti.
Nu var jag lite väl hård, men ändå.
Jag mötte idag Johan, en från mitt I-val i tvåan på gymnasiet, det var nice. Han gick andra året på journalistutbildningen. Som han så fint uttyckte det "Man drar några one liners så går man vidare till nästa", appropå att det är svårt att bli tajt med någon i en så stor klass.
Men jag ska ge det tid, så blir det bättre. Det löser sig.
De har nu Mosh Ben Ari på Spotify, det är pluspoäng till dem. Dock är titlarna på engelska.
Det var ju meningen att det skulle vara slut nu
Var med på lite lekar idag, och sen var det trubadurkväll ute på en ö, men det kändes inte som någon ö.
kan bara beskriva allt det här introduktions ståhejet med att det är som att vara utkastare i tvåan på gymnasiet, men lite mer av allt.
Om ni nu inte vet vad en utkastare är, så var det ju synd för er.
Jag hittade (hur svårt det nu kan vara) Dresden Dolls på spotify, lyssna!
kan bara beskriva allt det här introduktions ståhejet med att det är som att vara utkastare i tvåan på gymnasiet, men lite mer av allt.
Om ni nu inte vet vad en utkastare är, så var det ju synd för er.
Jag hittade (hur svårt det nu kan vara) Dresden Dolls på spotify, lyssna!