once upon a time..

nu har annelie 1146 meddelanden i sin inkorg. detta vet jag för att jag precis kollade det.
annelie står och lagar köttbullar som jag snart ska äta med henne. så det är ombytta roller sa hon, förut brukade hon hänga hemma hos mig och sitta vid datorn när jag bjöd på mat.

lyssnar på lite pussycat dolls, himla bra band. det tycker vi alla.

(matpaus)

skeppohoj



att göra en annelie

tänka sig, för en gångs skull sitter jag hemma hos annelie och bloggar, och inte hon hos mig.
kom nyss hit efter min stängning.
imorgon ska vi spela guitar hero och gå på stan. (elins esplanad)
vet att det var nåt jag hade tänkt skriva ner, men nu glömde jag bort det.
kanske kommer på det senare, men då har jag säkert inte lust att skriva ner det.

annelie har elvahundra tjugosju (1127) meddelanden i sin inkorg, jag har tre (3).
säger detta något om oss?
ja, att jag rensar min inkorg mer ofta än vad hon gör. även att hon får mer skräpmail än vad jag får.
sen har hon ju skaffat pojkvän också. då kanske man inte har tid att rensa sin inkorg.

men nu ska vi hitta på andra äventyr.

This one goes out..

http://se.youtube.com/watch?v=8AKycxKtHLo

REM - This one goes out to the one I love.

Denna underbara sång, kommer alltid, hoppas jag i alla fall, påminna mig om när vi åker med Efrat hem från Tiberias.
Efrat, som är en av de häfftigaste människorna jag träffat, så ärlig och snäll, som man kan prata med allt om även efter att bara ha känt henne ett par veckor. Den coolaste kvinnan jag mötte i Israel. Så orädd att slänga sig in i nya möjligheter och göra vad hon själv vill. Jag skulle vilja vara som henne. Inte ens trettio och redan gjort så mycket.
Där sitter jag brevid henne när hon kör, vindrutan nere och det blåser in, musiken uppskruvad och där åker vi på motorvägen någonstans i norra Israel.
Så spelas denna låt, en jag aldrig hört med R.E.M förut och allt känns bara så bra, så lätt och fritt att glida fram där med mörkret runtomkring och blommorna som är målade på fönsterrutan.
Och hon berättar om vad hon lyssnade på när hon var arton, nitton år. Hur hon brukade klä sig i svart och ha mörkt hår som en annan gothare. Och hon lovar att visa foton från den tiden. Men det blev såklart aldrig av. Så mycket man säger men som man aldrig gör sedan.
Och sedan svänger vi av och åker den slingriga vägen upp till kibuttzen, men då har låten sedan länge redan tagit slut och Depeche Mode har börjat att spelas och vi fortsätter vårat samtal om annat.

tiden har stått still

http://se.youtube.com/watch?v=Vo59sjOQ0eI

jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva.

Hemma

Landade i torsdags, men först idag, lördag är jag verkligen hemma.
Känns både bra och inte bra. På ett sätt vill jag bara tillbaka, fanns så mycket där jag saknar.
Jag får se hur det känns om några dagar. Det löser sig som alltid.
Fast bilderna som är borta, är borta. De återkommer inte.

När flygplanet lyfte från Tel-Avivs flygplats slog det mig, nu är det över, hela det stora, långa äventyret är över och där lämnade jag det. Det är slut nu.

Nu börjar jag om på nytt.

snart hemma

drygt en manad sen jag skrev nagot.
min resa har i israel borjar lida mot sitt slut.
efter drygt tre manader pa kibbutzen och drygt tva veckor pa resande fot ska jag om tre dagar bege mig hemmat.
just nu kanns Tel Aviv som en ganska bra plats att vara pa.
laste precis ett mail fran Brandon, tydligen har de skjutit raketer som har landat en timme fran Yiftach (kibbutzen).
med blandade kanslor jag atervander. roligt att fa se Brandon och Daniel igen, men anda jobbigt att behova saga hej da ytterliggare en gang. och jag har gjort mitt dar nu, jag ar fardig. samtidigt vill jag inte hem, men ska bli kul att traffa kompisarna igen, jobbar mitt forsta pass den 24:e, med sanna bland annat.

kan inte skriva om allt vi upplevt har, skulle bli for mycket, men har manga kort tagna och mycket nerskrivet pa annat hall, sa beratta for er ska jag.

men att se solnedgangen over jerusalem, eller soluppgangen fran toppen av Masada, det slar mycket som jag tidigare sett.
eller korsa gransen till Egypten i dessa oroliga tider, det var ett aventyr det ocksa, aven om vi atervande samma dag.

hoppas ni inte glomt mig nu nar jag snart atervander.