Snackade med Agnes nyss..
...Som snart åker till US and A.
Och Israel-Ofer ringde i förrgår. Sa att sista volontären nu ska lämna. Den ekonomiska krisen gör att de inte har råd med Volontärer på Kibbutz Yiftah.
Så många gånger som vi gick ner i puben. Så roligt vi hade där nere. Men efter minst tre dagar i veckan i nästan fyra månade var jag ganska trött på det..Men ack vilka minnen.
Området när vi alltid kom hem från jobbet, så som vi såg det vår första dag. Barackerna som skulle bli vårat hem.
De tolv rummen, varav jag "bodde" i fyra av dem...
Rum nr: 10. Mitt och Agnes gemensamma rum. Så det såg ut första gången vi bodde ihop.
On top of the World. I alla fall på toppen av silon. Både dagar och nätter besteg vi denna. Som låg alldeles brevid klubben "Silon". Som under tiden vi var där stängde..
Tre rullar plast kom med hem från köket. Och resultatet av vårat konstverk kunde alla beskåda på morgonen dagen efter..
Underbara Libanon. Så vänliga att skjuta missiler mot oss våran näst sista dag på kibbutzen. Att vakna av raketalarm glömmer man inte så lätt...
Så mycket minnen, och inga mer kommer att få vara volontärer på denna sketna, slitna, men ack så underbara kibbutz!
Och Israel-Ofer ringde i förrgår. Sa att sista volontären nu ska lämna. Den ekonomiska krisen gör att de inte har råd med Volontärer på Kibbutz Yiftah.
Så många gånger som vi gick ner i puben. Så roligt vi hade där nere. Men efter minst tre dagar i veckan i nästan fyra månade var jag ganska trött på det..Men ack vilka minnen.
Området när vi alltid kom hem från jobbet, så som vi såg det vår första dag. Barackerna som skulle bli vårat hem.
De tolv rummen, varav jag "bodde" i fyra av dem...
Rum nr: 10. Mitt och Agnes gemensamma rum. Så det såg ut första gången vi bodde ihop.
On top of the World. I alla fall på toppen av silon. Både dagar och nätter besteg vi denna. Som låg alldeles brevid klubben "Silon". Som under tiden vi var där stängde..
Tre rullar plast kom med hem från köket. Och resultatet av vårat konstverk kunde alla beskåda på morgonen dagen efter..
Underbara Libanon. Så vänliga att skjuta missiler mot oss våran näst sista dag på kibbutzen. Att vakna av raketalarm glömmer man inte så lätt...
Så mycket minnen, och inga mer kommer att få vara volontärer på denna sketna, slitna, men ack så underbara kibbutz!
Kommentarer
Trackback