ett steg framåt utan att ta två steg bakåt tack
Efter att ha varit villrådig i mitt utbildningssökande inför hösten har jag nu skalat ner det till elva möjliga utbildningar jag kan tänka mig. Med tanke på att jag hade runt 30 från början har jag i alla fall kommit en bit på väg.
Egentligen är det tolv jag kan tänka mig, flygledare inräknat, men den är i en klass för sig. Har inte hört något från dem än, väntar varje dag på att det ska ligga ett brev i brevlådan från flygledarakademin där det står att jag blivit kallad till test. För enligt vad jag kunnat urskilja ska jag i alla fall bli kallad. Sen kan det gå käpprätt åt fel håll väl där.
Har läst mer och mer om det, skulle så gärna vilja, men testen verkar grymt svåra. Sen är allt på engelska. suck, språk har aldrig varit min starkaste sida tyvärr.
Men blir det inte så, har jag en grymt bra reservplan. Vanliga högskolor/universitet.
Eller så reser jag ut igen till hösten, är borta ett år till. Det vill jag också.
Men det går framåt i alla fall.
Jag känner det, till skillnad för ett år sen. Jag känner att jag mår mycket bättre, orkar ta tag i saker mycket mera, även om jag fortfarande ofta har skygglapparna på och skjuter upp mycket. Jag kommer inte lika långt ner när jag mår dåligt, det går över snabbare. Jag kan hantera det på ett bättre sätt.
Det går åt rätt håll.
Detta är den logiska, realistiska Jag som lever i verkligheten.
Den orealistiska som bor i drömvärlden ska bo med B på en fin varm ö någonstans och jobba med turister som kommer dit och leva lyckliga i alla sina dagar.
Egentligen är det tolv jag kan tänka mig, flygledare inräknat, men den är i en klass för sig. Har inte hört något från dem än, väntar varje dag på att det ska ligga ett brev i brevlådan från flygledarakademin där det står att jag blivit kallad till test. För enligt vad jag kunnat urskilja ska jag i alla fall bli kallad. Sen kan det gå käpprätt åt fel håll väl där.
Har läst mer och mer om det, skulle så gärna vilja, men testen verkar grymt svåra. Sen är allt på engelska. suck, språk har aldrig varit min starkaste sida tyvärr.
Men blir det inte så, har jag en grymt bra reservplan. Vanliga högskolor/universitet.
Eller så reser jag ut igen till hösten, är borta ett år till. Det vill jag också.
Men det går framåt i alla fall.
Jag känner det, till skillnad för ett år sen. Jag känner att jag mår mycket bättre, orkar ta tag i saker mycket mera, även om jag fortfarande ofta har skygglapparna på och skjuter upp mycket. Jag kommer inte lika långt ner när jag mår dåligt, det går över snabbare. Jag kan hantera det på ett bättre sätt.
Det går åt rätt håll.
Detta är den logiska, realistiska Jag som lever i verkligheten.
Den orealistiska som bor i drömvärlden ska bo med B på en fin varm ö någonstans och jobba med turister som kommer dit och leva lyckliga i alla sina dagar.
Kommentarer
Trackback