Never Ever Ever EVER play outside in Sweden before midsummer..
..För då regnar det!
Jag åkte till Stockholm i tisdags för att min mormor fyllde 90 år på onsdagen. Så efter en onsdag fylld av gamla gummor och gubbar som i och för sig var ganska underhållande, och en massa, massa god mat var det dags att åka hem på torsdagen. Trodde jag..
Min snälla moster frågade nämligen om jag inte ville stanna och gå på Bruce Springsteen på torsdagskvällen. Fixade jag bara biljetter skulle hon bjuda.
Ja men självklart sa jag. Så jag fixade två ståbiljetter till hans första Stadionspelning denna omgång. Min kära bror ska nämligen dit på söndag, men vi var först.
Så efter att ha åkt hem till henne och dumpat mina grejer gick vi ner till stadion. (det är underbart att hon bor så nära. gångavstånd). Regnet föll ner, mer och mer och mindre och mindre. Men vi var utrustade med regnjackor.
Efter ett fruktasnvärt dåligt organiserat kösystem som gjorde att inte alla hann in innan de började, (det gjorde dock vi) hittade vi ett bra ställa att stå på.
De inledde med lite Idas sommarvisa på dragspel, och sen kom hela bandet och de körde igång med "Who'll stop the rain" samtidigt som regnet trillade ner på oss. Men vad bra det var!! Bättre än jag trodde det skulle vara, kände inte igen så många låtar, kan egentligen bara de stora hitsen.
Men den lilla pojken (eller var det en tjej) som satt i famnen på en längstfram i publiken och fick sjunga refrängen på "waiting on a sunny day" i mikrofonen innan Bruce lyfte upp henne på scen och sedan tillbaka kommer nog att få höra det i många år framöver..
Och sen avslutade de med Dancing in the dark, och det var slut och vi vandrade mycket blötare men betydligt gladare hemmåt igen.
Jag åkte till Stockholm i tisdags för att min mormor fyllde 90 år på onsdagen. Så efter en onsdag fylld av gamla gummor och gubbar som i och för sig var ganska underhållande, och en massa, massa god mat var det dags att åka hem på torsdagen. Trodde jag..
Min snälla moster frågade nämligen om jag inte ville stanna och gå på Bruce Springsteen på torsdagskvällen. Fixade jag bara biljetter skulle hon bjuda.
Ja men självklart sa jag. Så jag fixade två ståbiljetter till hans första Stadionspelning denna omgång. Min kära bror ska nämligen dit på söndag, men vi var först.
Så efter att ha åkt hem till henne och dumpat mina grejer gick vi ner till stadion. (det är underbart att hon bor så nära. gångavstånd). Regnet föll ner, mer och mer och mindre och mindre. Men vi var utrustade med regnjackor.
Efter ett fruktasnvärt dåligt organiserat kösystem som gjorde att inte alla hann in innan de började, (det gjorde dock vi) hittade vi ett bra ställa att stå på.
De inledde med lite Idas sommarvisa på dragspel, och sen kom hela bandet och de körde igång med "Who'll stop the rain" samtidigt som regnet trillade ner på oss. Men vad bra det var!! Bättre än jag trodde det skulle vara, kände inte igen så många låtar, kan egentligen bara de stora hitsen.
Men den lilla pojken (eller var det en tjej) som satt i famnen på en längstfram i publiken och fick sjunga refrängen på "waiting on a sunny day" i mikrofonen innan Bruce lyfte upp henne på scen och sedan tillbaka kommer nog att få höra det i många år framöver..
Och sen avslutade de med Dancing in the dark, och det var slut och vi vandrade mycket blötare men betydligt gladare hemmåt igen.
Kommentarer
Trackback