pretty girls make graves
jag och chefen diskuterade en dag, oviktigt vad det handlade om, men nu ska jag återge (så som jag minns det) en del av vad som sas. "ja, men ta dig t.ex. du är ju naturligt söt" sa han. "nej, det tycker inte jag" sa jag. (just då kände jag mig inte särskilt söt eller snygg om det var det ordet han använde.) "äh, skärp dig, du kan ju inte påstå att du inte är det" sa han så hårt att jag blev tyst.
ibland kan jag tycka att jag är söt. men det händer inte att jag tycker att jag är snygg. jag kan stå hemma precis innan jag går genom ytterdörren och tycka att "idag ser jag faktiskt ganska bra ut". sen kliver jag ut genom dörren och ut i verkligheten och efter första personen jag mött har allt rasat och jag tycker jag ser värdelös ut igen, och undrade hur jag nyss kunde tycka att jag såg lite bra ut.
eller att vara brevid någon som är sötare, eller snyggare, eller helt enkelt bara ser bättre ut, så är man i skuggan och försvinner lite från jordytan för stunden. och eftersom jag nog tycker att de flesta som jag umgås med ser bättre ut än jag på det ena eller andra sättet är det extra kul när någon för engångskull dras till mig, vilket händer typ varannat år.
eller som den gången en på jobbet sa till mig om en annan tjej som jobbade där förut "men hon är ju skitsnygg, det måste du ju hålla med om"
nej, det gjorde jag inte, vet andra som också tyckt hon var snygg, vet faktiskt inte varför, för jag tycker mest hon ser ganska vanlig ut. inte ful, nej, men inte skitsnygg heller.
allt är alltså en smaksak, vem som ser bra ut eller inte. men av någon anledning är det ofta många som tycker att samma person ser bra ut, kanske så att de helt enkelt påverkas av varandra.
ibland kan jag tycka att jag är söt. men det händer inte att jag tycker att jag är snygg. jag kan stå hemma precis innan jag går genom ytterdörren och tycka att "idag ser jag faktiskt ganska bra ut". sen kliver jag ut genom dörren och ut i verkligheten och efter första personen jag mött har allt rasat och jag tycker jag ser värdelös ut igen, och undrade hur jag nyss kunde tycka att jag såg lite bra ut.
eller att vara brevid någon som är sötare, eller snyggare, eller helt enkelt bara ser bättre ut, så är man i skuggan och försvinner lite från jordytan för stunden. och eftersom jag nog tycker att de flesta som jag umgås med ser bättre ut än jag på det ena eller andra sättet är det extra kul när någon för engångskull dras till mig, vilket händer typ varannat år.
eller som den gången en på jobbet sa till mig om en annan tjej som jobbade där förut "men hon är ju skitsnygg, det måste du ju hålla med om"
nej, det gjorde jag inte, vet andra som också tyckt hon var snygg, vet faktiskt inte varför, för jag tycker mest hon ser ganska vanlig ut. inte ful, nej, men inte skitsnygg heller.
allt är alltså en smaksak, vem som ser bra ut eller inte. men av någon anledning är det ofta många som tycker att samma person ser bra ut, kanske så att de helt enkelt påverkas av varandra.
Kommentarer
Trackback