what else is there
Om mindre än en timme går bussen tillbaka till verkligheten. Tillbaka till staden jag är vilsen i. Lost in liksom.
Det senaste ett och ett halvt åren har varit som ett svarthål i min hjärna, allt bara flyter samman. det har inte varit någon större utveckling och det gör mig till snögubben i glasbubblan som man vänder på så snöar det på en.
året innan känns närmare och klarare fastän det är längre bort, att igga i lisas rum och skratta och gråta, att spela biljard med linnea, att kolla på matrix filmer med magnus, att leta saker med Ida, t.o.m att vara på sjukhuset med hanna när jag fyllde tjugo känns närmare än min förra födelsedag då jag skrattade mig igenom dagarna på jobbet med sandra, när solen fortfarande visade sig. fast allt det är borta nu, och jag har tapppat mig själv och mina penslar, mina böcker, min musik, mina virknålar och allt annat.
sägs att det inte finns något ont som inte för något gott med sig, jag skulle mer säga att det inte finns något bra som inte för något negativt med sig. det är verkligen så just nu, och i min grunda fantasi kommer det alltid att vara så.
och det kommer alltid bara att vara jag och aldrig någon mer. bara jag. och mina ljud såklart, som bara blir värre och inte försvinner.
"It was me on the road but you couldn´t see me"
Det senaste ett och ett halvt åren har varit som ett svarthål i min hjärna, allt bara flyter samman. det har inte varit någon större utveckling och det gör mig till snögubben i glasbubblan som man vänder på så snöar det på en.
året innan känns närmare och klarare fastän det är längre bort, att igga i lisas rum och skratta och gråta, att spela biljard med linnea, att kolla på matrix filmer med magnus, att leta saker med Ida, t.o.m att vara på sjukhuset med hanna när jag fyllde tjugo känns närmare än min förra födelsedag då jag skrattade mig igenom dagarna på jobbet med sandra, när solen fortfarande visade sig. fast allt det är borta nu, och jag har tapppat mig själv och mina penslar, mina böcker, min musik, mina virknålar och allt annat.
sägs att det inte finns något ont som inte för något gott med sig, jag skulle mer säga att det inte finns något bra som inte för något negativt med sig. det är verkligen så just nu, och i min grunda fantasi kommer det alltid att vara så.
och det kommer alltid bara att vara jag och aldrig någon mer. bara jag. och mina ljud såklart, som bara blir värre och inte försvinner.
"It was me on the road but you couldn´t see me"
Kommentarer
Trackback